Upp och ner

 
Inte bara att vi är upp och ner, här verkar det mesta vara omvänt, Det är männen som pratar, ensidigt toa papper, enligt lag helt ok att inte ha på sig bilbälte därbak. Listan kan göras lång. Även Itu och Dimama är upp och ner.  Tillsammans har vi  utvecklats i någon form av symbios. Kommer ens våra kära mammor att kunna skilja oss åt? 
Föregående vecka förgylldes med braai med våra goa grannar och kollegor. Även Tupac dök upp.
Helgen beståd av att klättra i träd, vilket gick utmärkt för My....
Mindre bra för Elin...
Peace out people! VI SES PÅ LÖRDAG!!!

Flodhästar och Zulu-kultur

Idag är det exakt 11 dagar kvar på vår vistelse här i Sydafrika. Det sliter i hjärtat på oss, vi vill inte lämna dessa underbara människor och denna vackra plats bakom oss. I söndags låg vi och slappade som vanligt i solen, vår by Suncity låg öde och tyst (förutom de enstaka brölen från brunstiga impalas och en gammal, galen babian som cirkulerar runt). Plötsligt dök vår Zulu-boy Sifundu upp från ingenstans och föreslog en game drive som vi inte kunde tacka nej till. Vi begav oss ut på okänd mark med en handritad karta från Lin och Al och hamnade tillslut vid Hippo Pool! Vi hade tur och såg tre flodhästar badandes i dammen, My och Elin var lite skraja, gangstern Sifundu var hel-lugn.
Vi lagade sedan mat till honom, lite underordnat och helt enligt Zulu-kulturen sådär.
Men Elin tänkte inte vara en kvinna i underläge länge och utmanande honom på armbrytning.
I måndagsnatt blev My väckt av en Elin på helspänn. Utanför hördes märkliga ljud och Elin var tvungen att besöka toaletten. Vi tog återigen våra ficklampor och utanför lunkade en gigantisk han-Kudu förbi. När han hade passerat vågade Elin sig ut medan My stod vakt i dörröppningen. Men ett högt, apliknande ljud bröt tystnaden, ett ljud som kom precis bakom köket där Elin nu stod. Tiden frös medan vi tittade på varandra i skräck. My vinkade Elin till sig "Kom hit nu. Du hinner." Elin tvekade, men sprang sedan för sitt liv in till sovrummet och vi drämde igen dörren och stängde det okända ute. En sak är säker: kolsvarta turer i vildmarken är något man aldrig glömmer, och något man föralltid kommer att sakna.

Vattenbufflar och skrivkramp!

Tiden flyger när man har roligt som man så vackert brukar säga i Svedala. Nu återstår bara 14 dagar av detta äventyr, våra kroppar har delat på sig, halva skriker att nu vill vi hem, andra halvan vill aldrig lämna denna plats! Vi skriver så fingarna blöder.. eller vi tänkte börja med det snart iaf. Vi kämpar på med vår research- report för LWS, samtidigt som vi denna veckan åkte ut med Lucas till Community Schools för att samla in data till vår b-uppsats. Idag är vi på organisationen, vilket våra ryggar är oss evigt tacksamma för vägarna har inte hållt svensk standard direkt. MEN vad gör det när vi får uppleva och se så mycket som vi aldrig kommer att glömma!
Vi har en helt ok väg till vårt arbete, här giraffer på morgonpromenad.
Vattenbufflar som vi råkade på, som är en utav the big five.Vi höll andan och smög förbi!
Gruppfoto på en utav Eco- skolorna som vi besökte. 
Lucas kör vår favoritlek "i have a ball" med barnen.
Vår kollega Johannes som kom förbi för att mumsa lite chips.

Indiana Jones och lite nötter!

Igår var det äntligen dags att åka ut med Lucas a.k Baloo till skolorna som är en del av LWS outreach program, de arbetar bland annat med Eco-schools.
Var jätte spännande och intressant att skumpa fram på små vägar till mindre samhällen mellan bergen. Vi möttes utav en enorm smittande gläjde och inspirerande att se hur de kämpar på med deras miljö arbete, de flesta har sina egna trädgårdar där de odlar grönsaker, 
 
- Vi blev bjudna på jordnötter direkt från jorden!
- Fick färska majskolvar med oss hem, samt några nötter som kokades och smakade lite som färskpotatis.
- Äntligen har det börjat att flyta på med både vår b-uppsats men framförallt med det arbete som vi ska göra här på organisationen. Målet är att vi ska få ihop en forskningsrapport så nu är motivationen på topp!
- Hem från skolan igår fick vi för andra gången åka på flaket. Vi fick båda en Indian Jones känsla, skjotorna och håret fladdrade i vinden, solen och grus i ögonen sjungandes på givetvis lejonkungen och en enorm lyckokänsla!
- Det är fredagsstämming här på LWS, lärarna har haft fredagsdans!
Bild ifrån vår första vecka, då vi fortfarande fantiserade om att göra det!
Men allt är inte guld....
Igår kväll var det dags för att slänga våra soppor. Vi beväpnade oss med våra ficklampor och mod och började den ca 3.5 min promenaden genom vår lilla by. Mörkret omslöt oss och inte ens den stjärnklarna himlen verkade inge någon ljuspunkt. Elin lös på sidorna av den lilla stigen och My fokuserade på rakt fram. På vägen tillbaka ett par hundra meter innan vårt lilla hus hörs plötsligt ett frustande till höger om oss, i någon sekund stelnar vi till för att sedan börja springa allt vi kan tillbaka!  Väl inomhus lugnade vi ned oss och funderade på vad det kan ha varit. My var övertygade om att det var en dinosarie medans Elin trodde att det var en svart man som nös.... 
Trevlig helg alla därhemma önskar Itu och Dimama (våra Pedinamn ifall någon missat detta)

Tid för some svenskhet!

Japp i helgen hade vi både en mycket stark längtan över att vara själva och att göra aboslut ingenting. Vi har varit enormt lycksamma över alla äventyr vi har kunnat gemomföra.... men nu ville vi bara ha tystnad och ligga en helg  i solen/skuggan och dagdrömma.. vilket vi gjorde!
 
-Trots väl genomförd insmorning av solkräm lyckades Elin bränna sig.. på halsen vilket är föga smickrande!
- My visade upp sin matkunskap och kokade ihop en magiskt god soppa bestående utav potatis, morötter och linser!
- Vi fick äntligen till myskväll med de sista chipsen och filmen The Mist... som dock resulterade i lite ångest samt rädsla för kryp. Och när vi framåt natten skulle styra våra kosa till kök och badrum smög vi efter varandra med ficklampan i högsta hugg och blev attakerade utav både vår kära fladdermus samt ödlor och annat skumt som verkade ha vuxit över bara kvällen!
- Men vi hann även med att njuta av den fantastiska natt himmel som finns här, med alla dess stjärnor!
- Vi utvecklade även ett system under dagarna där vi turades om att lyssna på musik. Detta för att den ena av oss skulle ha koll och kunna varna för eventuella rangers och dylikt där vi låg och fläkade ut oss i solen!
- Elin blev bestört när hon insåg att hon inte har några böcker kvar att läsa (rekomenderar starkt boken om Djingis Khan) My räddare dök då upp med Sagan om ringen.. och frågan är nu hur hårt Elin kommer att fastna eller ej!
- Vi är nu lite lugnare med arbete här på Lapalala och våra handledare verkar vara nöjda! Även lyckliga över att träffa alla igen (många har haft lång ledigt över påsk).
- Vi har lite nya rutiner.. varje dag går vi ett x antal varv runt vårt skjul och gör knäböj. Det har blivi en lite form av meditation.
- Vi trivs fortfarande ypperligt med varandra och skrattar oss igenom det mesta som kommer i vår väg!
 
Puss och kram till alla nära och kära!!!
African time utmanar våra nerver... men vi försöker vara glada i hågen endå! Här på en busshållplats i Swaziland!

Zipline och choklad

Mer uppdatering om långhelgen efter att vi kommit tillbaka till megastaden Johannesburg! Vi gick på Apartheid muséet och försökte ta in all fakta och känsloströmningar. På kvällarna badade vi i poolen och fick tillochmed ner Badkrukan Mibbs i det 19 gradiga vattnet, Swedish style! Vi åt även påskägg och myste hos vår sydafrikanska Mommy. Igår var det äventyrsdags igen med Zipline! Elins skrik ekade genom dalgångarna, men utbyttes snabbt av tjoande och skratt. Hur coolt som helst!
Elin visar benet påväg ifrån en halvslafsig restaurang på ett casino.
My väljer ett eget favoritcitat av Nelson Mandela.
Svenskarna slavade i köket och åstadkom en utsökt måltid till ära av familjen Marsh.
Elins magont steg till oanade höjder.

Historiens bästa påsk!

Med pompa och ståt ger vi nu oss in i den andra delen av denna VFU. Påsken tillbringades i Swaziland tillsammans med Rebecka och Ray, och oj vilken helg det var! Fredagskvällen tillbringades på en reagge klubb, där Elin efter ett par öl och tjöt från My övervann sin svenskhet och gick upp för att ta en sväng om! Helgen fortsatte i sann IA- anda, med blandannat bergsklättring/vandring upp till Shibas breast, hästriding i naturreservat , god mat och underbara människor!
Efter ett par timmar tröttnade Elin på att leka guide/upptäckare och antog istället rollen som Yoda och lyfte stenar överallt!
Även My blev inspirerad och förvandlades till Gandalf.
Slitna, trötta men oj så stolta att vi gjorde det avnöjt vi en fika på toppen!
Ray på toppen. Märk gärna hans väska och hattar som vi snällt fick låna, han gör den av återvunnetmaterial. Mycket bra och snyggt tycker vi!!!
På promenad ut i landskapet och in i naturresarvat! Folk som körde förbi i sina bilar var mycket glada över att se oss välbehållna när vi kom fram till vår destination!
De svenska trillingarna och en häst.
 
 
 

Harassed by Monkeys

Vår första helg var vi extremt rädda för alla djur här, och inte minst närgångna apor. Numera är de våra bästa vänner, om de inte kommer in och snor vår mat dock.

Den första ångesten

Japp, nu börjas det, den första ångestperioden. Igår gick Elin runt skjulet i fundersamhet så många gånger att det nästan blev en vallgrav. Pacing back and forth, back and forth. Vi har förstått att vi spenderat 4 veckor här utan att direkt ha åstadkommit något. Visst har vi observerat, haft småintervjuer, möten och kommit med feedback, men ni som känner oss vet att vi vill producera något. Perfektionismen är ett hårt tankesätt.
Som tur är har vi våra alldeles bästa kollegor Johannes, Mibbs och Sifundu som drar upp oss ur depressiviteten. Och vi SKA lyckas ta oss till Swaziland denna helg, annars har vi hotat med att gå hem till Suncity och inte komma ut igen på hela helgen.
 

Bildbomb!

Äntligen kan vi använda våra egna datorer och det är skumt att använda sig av å,ä och ö igen. Hursom, helgen i Johannesburg har varit helt amazing tack vare vår fina Mibbs och hennes familj och vänner. Vi har åkt i en Cable Car uppför ett berg, krupit runt i uråldriga grottor, åkt på en båt genom eld och vatten och festat på fancy klubbar. Men nu kommer äntligen lite bilder på våra föregående äventyr!
Det bästa resegänget i Johannesburg!

Harassed by monkeys
    Vårt hem :)
Lapalala Wilderness School :)
Slushies i Vaalwater med vår Mibbs
My hjälper icke till på Pilanesberg campingen
Soluppgång i Pilanesburg Reservatet
 

The honeymoon phase

Dagar ocn natter rullar pa har nere i Sydafrika och vi ar nu inne pa var tredje vecka, Livet behandlar oss val, vi har varme och sol (ca 25-30g) och kollegor som bara blir battre och battre.Vi har aven borjat komma in i lite rutiner, standard nar vi kommer hem ar lite rott vin och pasta med fetaost och avocado... hander att det slinker ner lite snacks emallanat! Och dar sitter vi, i vara grona skona plaststolar, med en stubbe som bord och njuter, diskuterar med mycket skratt!
 
For att summera lite:
- Vi har dessvarre lyckats att branna oss. (vi fjallar fortfarande efter en vecka).
-  Vant oss vid att se alla mojliga djur. (reaktionen blir alltsa inte langre ett skrik i panik for att de ska stanna bilen sa att vi kan ta ett kort samtidigt som vi pratar bebissprak med zebran eller giraffen ect.)
- Vi har fatt manga bra och mindre bra smeknamn utav bada barn och vuxna. (Elin= ailen)
-  Vi har lart dem saga lite svenska ord, blandannat apple.
- De ar mycket fashinerade over vara piercingar, tatueringar och att vi ar vegetarianer. De flesta reaktioner ar nyfikna fragor som sedan avslutas med att jatteskratt och skakade pa huvudet... det tycker nag att vi ar lite knasiga uppe i norden!
- My har dansat loss pa talangshowen som avslutade forra veckan, mycket lyckat!
- Vi har atit Pop (som inte smakar natt, men ratt gott).
- Vi forsoker lara oss bada Pedi, som ar det lokala spraket har men aven Zulu.
 
Vi har nu upptackt vilket komplicert och komplext land detta ar... ni vet alla Sydafrikas historia. Men att det fortfarande speler en enorm roll med alla oskrivna och osynliga regler gor oss bade radda och ledsna. Bara i lilla staden Vaalwater (dar vi handlar) ar segrationen uppenbar, med en vit del och en svart del. Alla dessa olika kulturer fashinerar oss och vi kanner oss lyckligt lottade att vi far chansen att se detta land pa riktigt och inte bara som en turist!
 
Vi alskar bushen med alla dess utmaningar (alla kryp...) och vi hoppas coh tror att honeymoonfasen haller i sig. I helgen blir det nya aventyr, da vi aker till Johannesburg tillsammans med var kollega Patricia.
 
 
 

The big five

Aventyret fortsatter.... i helgen var vi i nationalparken Pilansberg, vilket ligger i en krater och de har the big five!!! Var kara arbetskamrat Patricia (hon ar grym) skjutsade dit oss och My fick darmed vara med om sin forsta Roadtrip! Vi fick lana bade sovsack och talt av skolan.  Vi sag massa djur, blandannat en svart noshorning! (inget lejon). Vi ar super nojda over helgen dar vi fick se mer utav detta land!
 
Denna vecka bor vi nasten helgen veckan i skolan, det ar en tysk privat skola har ifran Johannesburg. Inatt ska My sova ute under bar himmel och Elin i en mysig lada!
 
Vi far hora att vi ar systerna och barnen ar valdigt fashinerade over vara har! Det funkar aven utmarkt att vara vegetarianer!
 
Nu ska Elin ivag pa hinderbarna och My ska paddla, under formiddagen var vi alla pa promenad genom bushen till Babon rock! Pa onsdag kommer vi att ha ett mote dar vi ska presentera den inromation vi har samlat in samt var observationer.
 
puss och kram till alla nara och kara!!!

Svett

I ett svettigt, litet kontorsrum sitter vi nu och forsoker att inte svara alltfor hogt over internethastigheten. Vara planer om att lagga upp dagliga bilder har skrotats da vi inte har internet i Suncity dar vi nu bor, och uppkopplingen har pa Lapalala Wilderness School forsvinner titt som tatt. Men icke hanger vi lapp, skolbarnen ar underbart sota, vara arbetskompisar ar goa, var lya ar mysig och arbetsuppgifterna (kommer att bli) givande. Just nu observerar vi mest vad som pagar, observerar och haller i spindlar och ormar. Igar var vi ocksa i ett black rhino territorium och smog runt i bergen for att titta pa 300 000 ar gamla busmen paintings. Urcoolt!
 
Gardagens forsok till att satta upp vart myggnat slutade i drypande svett och asgarv, vi nojde oss med ett avsnitt av Sex and The City istallet.

Vi ar har...

...och vi alskar det! Naturreservatet Lapalala Wilderness ar ett rent paradis. Flygresan var lang men med bra sallskap, tack Richard, Unni and Rebecka.
 
I Johannesburg blev vi upphamtade av Abram och fardades genom ett varmt men lite regnigt landskap till destinationen Vaalwater dar vi blev upphamtade av var handledare Douglas, som i borjan verkade lite nervas men har visade sig vara fantastik, mycket trevlig och rolig! Vi gjorde var forsta handling som var den samsta nagonsin, vi glomde saker som toapapper, schampo etc.
 
Var forsta helg har varit valdigt upplevelserik, vi har blandannat sett bade zebror, noshorningar och hort en flodhast! Vi har akt runt i buschen med Douglas, pluggat metod, atit underbart goda majskolvar och druckit mumsigt rodvin.
Idag gick vi till en utsiktsplats och fick se hur stort reservatet ar, jattevackert, bilder kommer. Vi har ingen tackning har annu. For tillfallet lanar vi Douglas dator som vi aven bor hos for tillfallet eftersom vart lilla hus i "byn" Suncity inte har nogot varmvatten an. Idag blev vi aven "jagade" av vartsvin och apor som bor precis utanfor oss, sa dagens lardom ar att inte ata lunch ute!
 
Vadret har varit varmt, men med aska och regnskurar som kommer och gar, Idag sken solen och vi fick uppleva hur varmt det kan bli har!Imorgon 06.45 borjar allvaret da vi ska aka till skolan, vi ar smatt nervosa men exalterade!
 
Om det inte har framkommit sa stromtrivs vi bada har och kanner oss verkligen varmt mottagna.

IA räddar världen

Vår kära klass har startat en blogg där vi samlar våra upplevelser på en enda sida med underrubriker från alla världens hörn. Förutom Sydafrika så besöks även Ryssland, Sverige,  Bosnien, Sydsudan, Etiopien, Indien, Peru, Israel/Palestina och Fillippinerna av IA:are. Så glöm inte att kolla in på denna bloggen också!
För min och Elins del så är det dan före dan före Dopparedan! Nu har nerverna verkligen satt in och vi nojar över om vår packning är alldeles för tung, hur vi ska samla ihop vårt datamaterial till B-uppsatsen, om vi har tillräckligt många bra låtar på vår Spotify-lista och en hel del massa andra saker.

Om

Min profilbild

Ett strukturälskande nervvrak och en hysterisk metodnörd, frågan är vem som är vem. Tillsammans ut i den heta, obefolkade afrikanska savannen, ska de nu påbörja sin resa för att rädda världen. Tårar kommer att falla, skratt kommer att eka, ångesten kommer och går, men vårt hopp och vår kämparglöd består. Elin a.k.a. Trullsan och My a.k.a. Geek åker nu ut på en tio-veckors lång praktik till Lapalala Wilderness i Sydafrika. Kom och följ med på vår resa!

RSS 2.0